det här är ingen comeback
slentrianmässiga, ej nämnvärda tider.
konstruktiva saker växer inte ur mörker.
inte heller motivationen.
borde jag säga något mer?
kan nämna ett intressant möte jag hade med den osvenska gemytligheten:
allt började med att jag föddes,
och snart 17 år senare skulle jag fylla på mitt busskort
(berga centrum)
när jag tog mitt första steg utifrån berga spel & tobak efter mitt besök,
haffade en dam tag i mig och började konversera:
- Vilka möter Sverige ikväll?
- Ehh va? Handboll? Kroatien kanske?
- Nejmen lången! Kolla här!
(Damen pekar hetsigt på en lapp
Jag förstår såklart ingenting av en lapp med 1X2 på 50 olika ställen så jag ser dum ut och
hoppas att hon ska tappa intresset och låta mig gå hem och sova. Det gör hon inte.)
- Kan du gå in och fråga vilka Sverige möter ikväll?
- Kan inte du det?
- Nejmen min man är där! v75...blabla...
- Va?
- De visar v75 på TVn och jag ska se det ikväll!
- Kan du inte kolla bort då?
- Nej man hör ju..
- Men du, om du koncentrerar dig riktigt noga på dit du ska...
- Ljudet är jättehögt!
(Hon skriker till killen i kassan 5 gånger att han ska sänka.
Medans hon kollar in i affären springer jag iväg. Jag var trött.)
PS. Samtalet var betydligt längre och mer nervtärande än det verkar.
