alaudidae

Vissa tycker man bör ha en hårdare straffskala - jag tycker istället man borde ha flera.

Skalan är upplagd på detta vis nu:
Ju värre brott - desto värre straff.

Tänk om man tog hänsyn till fler faktorer?
Ju hemligare brott (exv undanhållande av bevis?) - desto hemligare straff. "Hemligare straff! Vad är det?", säger du.

Kanske att man blir dömd till att en gång i veckan tappa bort sina nycklar för resten av livet. Eller att man aldrig får se slutet i filmer.

Ju nyare brott - desto nyare straff!
Fildelning kan väl inte generera en så gammalmodig dom som att spendera tid i en cell eller en fjompig bot. Näe, här behövs något modernt. Fildelare borde få ett program installerat på sina datorer/smartphones/tablets som slumpmässigt facerapear dem då och då. Kanske gillar en gammal profilbild på någon söt flamma från förr. Kanske sparar One Directions samlade verk till "Starred" på Spotify. Kanske tweetar om mat eller väder. Bara tekniken sätter gränser - men främst bakåt.

Ju sämre utfört brott - desto sämre utfört straff!
Bankrånarna som inte får upp kassaskåpet, hälarna som inte får tag i originalförpackning.. Jag tror ni förstår min poäng. Så till straffet: ge en fängelsetid där boendeformen är lika säkrad som i en studentstad. Inflytt till ny cell om tre veckor - tillsvidare får gärningspersonen slagga på golvet hos en fellow inmate.

Ju kreativare brott - desto kreativare straff! Min favorit! För helikopterskurkarna och alla andra bedragare med Danny Ocean-komplex. Ni kommer fan få en flummig framtid. Först två månaders tvång på att bära en hink surströmming, sen över till att säga vart tredje ord på ett språk i den finsk-ugriska stammen, vart tredje ord på japanska rövarspråket och tvingas skriva ner det sista - baklänges. Kanske måste hen öppna ett webshop för bokmärken och sälja dessa till förmån för Nordmans officiella fanclub.

Jag skulle kunna fortsätta skriva detta inlägg för evigt. Jag skulle också kunna gå tillbaka och justera, för att göra det sammanhängande, intressant och till och med roligt. Men jag bjuder istället på mig själv.

Ikväll har jag varit uppe bara för att jag inte har något särskilt att göra imorgon. Jag gör det ibland. Detta är oftast resultatet. En dålig tanke som skrivs ner med ännu sämre utförande.

Håll tillgodo

Yooooo fans!

Här sitter jag i en snurrstol fast använder den mest som en gungstol, tokigt.
Jag ser reklam om cupcakes och inser att jag aldrig någonsin käkat varken en sådan eller en såndäringa macaron.
Kanske något att spara på sin inverterade bucket list. Fast snart är väl dessa bakverks glansdagar förbi och då är det inte så jävla tufft att inte ha käkat någon längre. Dessutom ska de ju vara goda. Så dumt att avstå bara för att, i så fall. April är en tråkig månad, därför försöker jag mig inte på något roligt. Bara en sak!

Jag tänkte på uttrycket "It's raining men" från den kända dängan. Det tör ju innebära att det bara väller in män, att det finns hiskeligt mycket män. Precis som att när det regnar väller det ner hiskeliga mängder vatten(droppar).
MEN (!!!), när det regnar jävligt mycket VATTEN, så säger man (på samma språk) att det regnar "cats and dogs"!
Var i hela småland är logiken mellan dessa två uttryck? Menar sångerskan att det regnar män som det regnar katter och hundar snarare än vatten?

Om jag fick gå lös på att addera ord i SAOL skulle det tillkomma rätt jävla mycket. Sammansatta ord, främst. Nästan främre, sammansatta ord som börjar med åsikts-.

Vem har inte alltid bävat inför ett tragligt parti åsiktsschack, eller dragit fram finskorna och drömt om att dansa åsiktstango?

Tänkte bara dela med mig av en reflektion som Jesper Rönndahl hade någon gång, ni vet snubben som gjorde hej domstol, pang prego och institutet. Satt nämligen här och funderade på min extremt ovissa framtid, typ vad (i hela helvete) man ska göra med sitt liv och vad jag kommer tjäna mina (förhoppningsvis tillräckliga) penningar på. Och då slog det mig! Det är alltså nu jag ska referera till Jesper, som hävdade att om man har "heders-" framför sin yrkestitel så behöver man inte göra någonting, som till exempel en hedersdoktor. Han (eller hon) går mest runt och myser i all hedersglans och får oskäligt mycket pengar för detta.

Tanken är då att jag, istället för att lära mig själva yrket när jag pluggar, skaffar mig ofantliga mängder heder (båda blir nog jobbigt). Men vad är då heder (så att ni också kan göra samma sak, alltså)? Det får min käre vän Wikipedia svara på:

Heder eller ära är ett antropologiskt och sociologiskt begrepp kopplat till social status, och är ett begrepp för andra människors uppskattning av en människas personliga värde.

PS. Ett undantag är hedersmord, hedersmördare måste alltså jobba. Så ni inte ger er in i den branschen av fel anledningar..

Dagens ungdom måste passa in.
Men inte för mycket, för då blir man mainstream, vilket går fetbort.
Tillflykten blir då försöket att vara indie, vilket är normen. Om man inte är indie passar man inte in. Men va? Man passar alltså in om man inte försöker passa in helt. Det är mainstream att inte vara mainstream. Eller att försöka att inte vara mainstream. För om alla blir indie, då är väl det mainstream. Ergo bör även detta gå fetbort.

Själv tror jag att enda sättet att lyckas med att passa in helt, eller nästan, eller hur mycket som nu är brukligt, är att tänka jävligt mycket på det, men låtsas att man inte har någon koll alls. Låtsas att man inte bryr sig. DET, mina vänner, är indie. Och i sin tur säkert mainstream då, men va fan. Att inte bry sig är per defenition det coolaste man kan göra, i alla lägen, alla kategorier. Detta påstående skulle säkert kunna understödjas av någon form av källa eller statistik, för att slå ännu hårdare.

Svårigheten med att inte bry sig alls är att man säkerligen gör fel. Detta är alltså ingen bra idé. Knepet är att hitta den där maximala nivån av "innehet", där det fortfarande är möjligt att man inte bryr sig. Om man är för inne, kan man avslöja sig. Och då, kära vänner, bryter helvetet loss. Då ser alla ner på en, som den trendslav man faktiskt är.

Äsch, vadå. Jag bryr mig ändå inte om sånt.

Okay, let's face it.
Jag har inte så jävla många läsare.
Men, jag har inte heller särskilt mycket innehåll i bloggen,
vilket ändå ger mig en hyfsad läsare per innehåll-kvot.
Jag menar, om man har en jävla massa innehåll i en blogg
är det väl svinlätt att få läsare.

Jag tycker om min kvot.
Och för att inte förlora den, har jag en väl
utarbetad plan. Eftersom det verkar ganska
omständligt och krångligt att skaffa många läsare
mixtrar jag alltså med den andra variabeln.

Innehållet.
Genom att minimera innehållet här behåller jag
min underbara läsare per innehåll-kvot!

Fred / Baronen

Följande är främst kul om man vet hur lite golf jag spelat.
Och hur ogärna jag ville vara med i den där tävlingen. Hur som helst var jag kung redan då!
Tilläggas bör att tog priset (1000:- presentkort, en handduk, en keps och golfbollar) och slutade på studs.
På topp, helt enkelt. Nästa vecka ska jag berätta om mina jiu-justubravader! Stay tuned

Till att börja med måste jag bara klargöra att jag
på intet sätt är en sån där cool killle som går
på massor fräna fester. Men:

Ibland blir jag i alla fall bjuden till diverse backanaler.
Och på dessa inbjudningar står nästan aldrig klädkod!
Vad ska man göra?

Jag vill ju å ena sidan åtminstone försöka vara en
gentleman och följa etikettens normer, men
jag vill ju också smälta in.
Ska jag ta på mig frack som sig bör och känna mig
allmänt överklädd, eller skita i allt och ta på mig
nån sunkig second handflanellskjorta och kepa på sniskan?

Om vi ändå ska spola alla jävla regler kan
vi väl bara ha en anarki då. Som ni vill, kukfittor.

Linköpings kollektiva samtalsämne de senaste fem veckorna.
Tiden har gått sedan den första drömmaren undrade. Nu är den snart här.

Så svarar ju alla. Följt av ett skönt argument förstås.
För när det gäller vårtecken, har alla sina egna tankar.
När tussilagon blommar, när fåglarna kvittrar, när julmusten byts ut mot påskmust
eller när falcon-erik röker vid nedre trappan. DÅ är det vår.

Matematiker som jag är gjorde jag en undersökning i korridoren på 100-planet
i vår kära lunchträngsel på Katedral. Jag kalkylerade och jag räknade.
Jag deriverade och jag integrerade. Överslog och multiplicerade. Dividerade och
subtraherade. Konjugerade och konverserade. Men mest av allt sänkte jag blicken
ner till skolkamraternas fossingar.

Reslutatet var förbluffande. 32 av 39. Converse.
Och då var det klart! Våren är här.

För, enligt mig är det vår när Converseration överstiger 80%.

10. Bajsande måltavla
9. Bajs another day
8. The man with the golden bajs
7. Bajspussy
6. Tomorrow never bies
5. For your beyes only
4. Agent 007 - med rätt att bajsa
3. Bajset räcker inte till
2. Man bajsar bara två gånger (You only live bice)
1. Bajsfinger

Bubblare:
Pooraker
Rectum of Solace

Hej bloggen!

Idag har jag haft på mig ett par svarta byxor.
På överdelen hade jag en tröja.
Jag hade ett par kängor om foten, det är ju så kallt.
Av samma anledning hade jag även mössa, vantar och jacka.

I klädkoden för dagen ingick även strumpor och kalsonger
i ganska tråkiga färger. Som igår.

Om ni någon annan dag undrar vad jag har på mig så kan
ni kolla på detta inlägg, det är liksom universellt och fungerar
i princip alla dagar. Förutom ibland. Då har jag skjorta.

/Regular everyday normal guy