alaudidae

Varför heter det så?
Det är väl inget verkligt med det?
På tal om verklighet, alltså...

Jag har funderat en del.
På verkligheten. Vad är egentligen verkligt?
Och kanske ännu mer intressant, vad är inte verkligt?

Först måste man definiera begreppen, vilket kan vara nog så svårt.
Man skulle (till exempel) kunna säga att allt som vi kan uppfatta
med något av våra sinnen, är verkligt.
Problemet är att detta gör basen för vad som är verkligt, väldigt bred.
För visst kan vi uppfatta saker som inte finns? Allt vi ser, hör,
luktar, smakar eller känner, är ju inte det som den bestämda företeelsen
just ser ut, låter, luktar, smakar eller känns. Det är våra hjärnors
tolkning av vad det är. Behöver den överensstämma med vad det egentligen är?
Nä.

Ett exempel: vissa droger är hallucinogena, dvs får oss att hallucinera.
Detta kan vara se i syne, höra i höre (ja det borde heta så) osv.
Dessa uttryck innebär uppfatta något som inte finns. Men för våra hjärnor kan det
vara lika verkligt som den där äckliga smaken som man får i munnen när man sovit
på soffan i en timme, fy fan. Eftersom hjärnan gör en analys på allt vi uppfattar,
verkligt och overkligt, är våra hjärnor rätt "person" att avgöra vad som finns
och vad som inte finns? Verkligeten är en sjukt subjektiv bedömning.

Jag tycker det är trist att dela upp saker så snävt. Två grupper. Svart eller vitt.

Det naturliga urvalet. Reptilhjärnans instinkter.
Är det det vi bygger våra beslut på?

Ifall det är så att livsmålet är att "överleva och fortplanta sig" snarare än att
"bli rik och lycklig" (fast rik och lycklig ska väl tydligen vara samma sak nuförtiden), så
innebär det ju att vi har kvar samma grundvärderingar som farfarsfarfarsmorfarsochsåvidare.

Visst är det så att de mest elementära fördelarna gynnas på samma sätt idag, som de
gjorde på "stenåldern" (som man så ofta refererar till, när man pratar om någon lägre
utvecklad form av den civiliserade människan). Exempelvis är det ju allmänt
omtyckt att vara vältränad hellre än att ha jabba the hut-kroppshydda, stora rattar
är ju det enda som män älskar mer än motorsågar (källa: media?); och dessa
fysiska attribut var ju också väl ansedda redan i lillhjärnans styre.

En sak däremot, tycker jag, tyder på att vi inte går efter naturliga urvalet.

Ponera att en snubbe har råkat få en arm extra, lika välfungerande som
en annan. Dessutom har han fått de där beryktade ögonen i nacken som
alla vet kan vara smidigt ibland.

Nåväl, detta låter ju som ett riktigt kap för den sökande honan. Tre armar och
syn överallt, visst är detta egenskaper som man vill föra vidare till sina barn?
Men är det så det skulle fungera en dag som idag? Skulle han inte bli, redan från
navelsträngsavlägsningen, bli klassificerad som freak, missfoster och bli allmänt utstött?

Alla mutationer, bra som dåliga, är ju en "miss" i bildningen, därav missbildning och slutligen
missfoster.

Det jag försöker säga med den här jobbigt långa texten är: visst vill man tycka att det är nice med en
extra arm eller liknande, men det skulle ju faktiskt inte bli så omtyckt i verkligheten! Fan vad dumma vi är!
Klart det ska premieras med en så cool sak. Tänk vad trearmssläktet skulle kunna breda ut sig!

För att klargöra hur snabbt det skulle kunna gå, så kan man jämföra med att 25% av USA:s befolkning är släkt med personerna som gick iland med Mayflower år 1620 (180 pers, varav många dödades direkt, så det återstod kanske 30-40). Källa: en norsk officer med ett års tjänst i Florida