alaudidae

Om du är i ett flygplan är det skönt att hänga på. I samma tempo.
Om du plötsligt vill stanna upp ett tag måste du stanna hela planet.
Planet fortsätter av någon anledning ändå och allt blir knas.

Det är lite som när man ser på VHS och trycker på paus,
bilden blir ju helt sjuk. Det är inte meningen att man ska pausa. Play eller stop

(1) a = b
(2) a²= ab
(3) a² − b² = ab − b²
(4) (a + b)(a − b) = b(a − b)
(5) a + b = b
(6) 2b = b
(7) 2 = 1

Jag ser hellre på ett
utredningsprogram
än ett
inredningsprogram

Varför heter det så?
Det är väl inget verkligt med det?
På tal om verklighet, alltså...

Jag har funderat en del.
På verkligheten. Vad är egentligen verkligt?
Och kanske ännu mer intressant, vad är inte verkligt?

Först måste man definiera begreppen, vilket kan vara nog så svårt.
Man skulle (till exempel) kunna säga att allt som vi kan uppfatta
med något av våra sinnen, är verkligt.
Problemet är att detta gör basen för vad som är verkligt, väldigt bred.
För visst kan vi uppfatta saker som inte finns? Allt vi ser, hör,
luktar, smakar eller känner, är ju inte det som den bestämda företeelsen
just ser ut, låter, luktar, smakar eller känns. Det är våra hjärnors
tolkning av vad det är. Behöver den överensstämma med vad det egentligen är?
Nä.

Ett exempel: vissa droger är hallucinogena, dvs får oss att hallucinera.
Detta kan vara se i syne, höra i höre (ja det borde heta så) osv.
Dessa uttryck innebär uppfatta något som inte finns. Men för våra hjärnor kan det
vara lika verkligt som den där äckliga smaken som man får i munnen när man sovit
på soffan i en timme, fy fan. Eftersom hjärnan gör en analys på allt vi uppfattar,
verkligt och overkligt, är våra hjärnor rätt "person" att avgöra vad som finns
och vad som inte finns? Verkligeten är en sjukt subjektiv bedömning.

Jag tycker det är trist att dela upp saker så snävt. Två grupper. Svart eller vitt.

Det naturliga urvalet. Reptilhjärnans instinkter.
Är det det vi bygger våra beslut på?

Ifall det är så att livsmålet är att "överleva och fortplanta sig" snarare än att
"bli rik och lycklig" (fast rik och lycklig ska väl tydligen vara samma sak nuförtiden), så
innebär det ju att vi har kvar samma grundvärderingar som farfarsfarfarsmorfarsochsåvidare.

Visst är det så att de mest elementära fördelarna gynnas på samma sätt idag, som de
gjorde på "stenåldern" (som man så ofta refererar till, när man pratar om någon lägre
utvecklad form av den civiliserade människan). Exempelvis är det ju allmänt
omtyckt att vara vältränad hellre än att ha jabba the hut-kroppshydda, stora rattar
är ju det enda som män älskar mer än motorsågar (källa: media?); och dessa
fysiska attribut var ju också väl ansedda redan i lillhjärnans styre.

En sak däremot, tycker jag, tyder på att vi inte går efter naturliga urvalet.

Ponera att en snubbe har råkat få en arm extra, lika välfungerande som
en annan. Dessutom har han fått de där beryktade ögonen i nacken som
alla vet kan vara smidigt ibland.

Nåväl, detta låter ju som ett riktigt kap för den sökande honan. Tre armar och
syn överallt, visst är detta egenskaper som man vill föra vidare till sina barn?
Men är det så det skulle fungera en dag som idag? Skulle han inte bli, redan från
navelsträngsavlägsningen, bli klassificerad som freak, missfoster och bli allmänt utstött?

Alla mutationer, bra som dåliga, är ju en "miss" i bildningen, därav missbildning och slutligen
missfoster.

Det jag försöker säga med den här jobbigt långa texten är: visst vill man tycka att det är nice med en
extra arm eller liknande, men det skulle ju faktiskt inte bli så omtyckt i verkligheten! Fan vad dumma vi är!
Klart det ska premieras med en så cool sak. Tänk vad trearmssläktet skulle kunna breda ut sig!

För att klargöra hur snabbt det skulle kunna gå, så kan man jämföra med att 25% av USA:s befolkning är släkt med personerna som gick iland med Mayflower år 1620 (180 pers, varav många dödades direkt, så det återstod kanske 30-40). Källa: en norsk officer med ett års tjänst i Florida

Svensk politik har blivit tråkig.
De flesta partierna flyttar sig närmre och närmre
varann, i Sveriges mellanmjölksideologi.

Det som är mest spännande är att SD får ett par
mandat som de säkert är för dumma för att förvalta ändå..
(Alltså jag tycker det är sjukt onajs, men jag tror att det fixar sig)

De radikala kulturerna som hippierörelsen,
kommunismen och alla andra fräna grejer har bara försvunnit!!
Fasen, det var ju såna saker som lockade folk att tycka och tänka!!

Därför vill jag att folk går med i "lev i nuet"-rörelsen..
Den går i princip ut på att man gör det bästa av situationen idag,
gör så många som möjligt lyckliga och struntar i töntiga saker som
"morgondagen" eller "framtiden".

Om alla bara satsar på att ha lite skoj (eller tråkigt om man vill det)
så löser sig resten nog naturligt. Det brukar det ju göra!
"Men jag vill att mina barnbarns barnbarn ska ha en bra värld att
leva i också". Skit i dem! Du får ju ändå inte se resultatet sedan..
Kan ju ha gått åt helvete

Varför ska vi göra någonting bra för framtiden?
Framtiden har väl aldrig gjort någonting bra för oss...

De som skriver klart har läsare; de som skriver dunkelt har kommentatorer

Tänk dig att det är EM i fotboll.
Du har just fått lite stålar och kommer på att
du ska satsa 500 spänn på det lag du tror
kammar hem hela skiten. Svensk som du är
"bör" du satsa dina pengar på Sverige, men eftersom
de inte är guldfavoriter, tippar du istället på England.

Turneringen fortskrider och som en överraskning står
Sverige längst upp på pallen!

Självklart är du glad för Svedalas framgångar, men det
vore ju sjukt mycket bättre för dig om England hade vunnit.

Det ska bli kul med framtiden.

Jag tror på att ha den inställningen.

Säg att någonting man trodde skulle vara asaskoj,
visade sig vara en riktig flopp. Om man då
tog ut glädjen i förskott, fick man ju ut någon
glädje överhuvudtaget.

Jag ska i alla fall ha kul i framtiden.

När får man egentligen veta om man prioriterat rätt här i livet?
När visas det om man gjorde rätt val?
Det skulle väl vara nice med lite feedback...

Jag tror man skulle välja och göra mer rätt om man hade en schysst mall att följa, så därför tänkte jag försöka mig på en sådan:

Först och främst delar man in livet i hippa undergrupper, t ex skolan, jobb, vänner, brudar och boule.
Sedan sätter man ett tal mellan 1 och 2 som betyder hur viktiga de är "i grunden".
Om jag tycker att vänner är 1,7 viktigt och skolan 1,5 så kommer jag troligtvis prioritera det oftare.

Nästa steg är att göra grader för hur viktig en speciell händelse i en av kategorierna är. Om du har en fet sommarjobbsintervju som kan ge dig tjugo lök och fräcka meriter, är viktighetstalet kanske 9, på en tiogradig skala.
Om då en frän fest krockar med detta, och du har fest som 1,2 i grundviktighet (GV) (jobb är 1,3) så får du tänka ut hur viktig festen är.

Låt säga att festen är störtcool och har 8 i viktighet. Multiplicera 8 med 1,8 så får du totalviktigheten (TV) 9,6. Jobbintervjun får på samma sätt 11,7 och är därmed att prioriteras! Om festen däremot har en sjua i brudskala, så multiplicerar du din 1,5 i brudar med 7 och får 10,5. Eftersom brudar dock var happening nummer två på festen, halverar du detta tal till 5,25 och adderar sedan med festens TV.

På så sätt får festen 14,85 i TV och är plötsligt viktigare än intervjun!

Hoppas att denna guide hjälper er i valmöjlighetsträsket!

En snygg, tuff charmör ifrån stan
Han bloggade sällan som fan
När han väl uppdatera,
ville folket ha mera
Vad vet ni, kanske var det hans plan...?

Anledningar till att jag ska börja blogga genom listor istället för löpande text:

1. Mer "rakt-på-sak"
2. Kan bli kul
3. Jag får ett tema på bloggen
4. Jag slipper formulera mig "skönt"
5. Alla älskar listor

Man går till skolan, skriver medelbra på proven
åker hem, äter något medelgott
tränar ett medelpass på Friskis & Svettis
har medelkul på helgen.
Åker till landstället i Medelpad
har det medelvarmt,
kanske drar iväg ett slag till medelhavet.
Och vi vet ju hur medelsvensson det är där.

Lever vi i jävla medeltiden eller?

PS. Jag är medveten om att det blev ett jävla medelinlägg.

Stalin var 5 centimeter när han köptes.
Nu är han typ 17.
Centimeter alltså.
Tydligen kan han bli 80 centimeter.
Fiskigt.

Whaaat up?

Mellandagarna som en gång var lugnets period,
har av shopping- och nyårshets fått nytt blod.

Vi far efter fest och billiga kläder,
när vi borde fröjdas med våra fäder.

Glöm inte julrimmen!

Redaktionen på alaudidae.blogg.se tackar
för det här decenniet, och önskar alla en god fortsättning!

Hur känner jag?
Massor

Man gör nog det, känner massor samtidigt.

Svaret på det där självklara "Hur är läget?"
(som oftast är ett reflexmässigt "Bra")

är det en sammanfattning av allt man känner?
lägger man alla känslor i vågskålar och ser varåt det lutar?

eller är det den känslan som överväger?
letar man efter vad som känns mest just nu?

Själv tror jag att man alltid känner alla känslor, mer eller mindre.
Av olika anledningar.
I slutet får man väl bara hoppas att de bra är tyngre.

Höjdarn' och moi gjorde en kanoninvestering helt enkelt.

Vad har jag mer att säga?

En morgon för några dagar sedan stod det "Hej Erko!" på mitt skåp
Jag skrev högskoleprov och det gick ganska bra

Äe nu drar jag till Oslo. hörs

jag skriver ju nästan inget här. och det är ju bara jag som läser.
äsch då.

jag bestämde mig för ett tag sedan att sluta irritera mig på folk.
deras konstiga idéer och värderingar. det har gått ganska bra faktiskt.

och så har jag kommit på att det är underskattat att gymma.
ganska trevligt, och så blir man ju vältränad på kuppen.

borde jag säga något mer? nä
det vore skoj att lägga in en bild här.
kanske gör det någon gång.

förresten! idag fyller Daniel Radcliffe 20 år. grattis till honom.
och dessutom är det Egyptens nationaldag. grattis till Egypten.